Allt känns så värdelöst nuförtiden. Dimmigt och oklart.

Jag längtar hem varje gång jag kliver utanför dörren. Samtidigt som jag inte vill vistas hemma där allt destruktivt händer. Jag vill ha ett mer meningsfullt liv men vill inte vara social.

Orkar bara inte längre. Väntar bara på mötet med Capio den 11 februari.