lömsk
Bulimi är verkligen en lömsk sjukdom. Hur mycket man än hetsar och hur mycket man än äter av samma slags hetsmat, blir man aldrig nöjd. Vid nästa hetssug är man fortfarande sugen på samma mat man åt vid den förra hetsen. Till och med precis efter att man hetsätit och spytt upp allting igen så är man sugen på en till omgång hets och spya. Aldrig låter sjukdomen en att bli tillfredsställd.
Usch. Jag kan verkligen se hur jag dras djupare och djupare ner i helvetet.
URL: http://pappersflyygplan.blogspot.se/
men eller hur?!?!? äntligen någon som förstår. tycker det är så JÄVLA sjukt. för jag kan sitta och trycka i mig hur mycket bröd som helst, hela pågenlimpor och sitta och tänka "aldrig mer kommer jag vara sugen på det här, aldrig mer kommer jag vilja hetsa, aldrig mer kommer jag vilja ha bröd" och verkligen vara så in i bänken övertygad om de.
och sedan, nästan till och med direkt efter att man har spytt, så vill man ha mer. igen och igen. vad sjutton är det för ologiskt??? jag trodde jag var ensam om den känslan, att jag var mer girig och glupsk än alla andra bulimiker, men åh, du fattar ju precis vad jag menar.
det är den konstigaste känslan. att äta ihjäl sig på något tills man är helt övertygad om att det aldrig kommer smaka gott igen och sedan i slutändan hetsa det VARJE dag/VARJE gång...
styrkekramar. <3