från hets till svält - ett omöjligt steg
Hur ska man kunna gå från hets till svält? Det verkar så fruktansvärt omöjligt just nu.
Jag har i princip bara kunnat vara hetsfri en dag i veckan den senaste månaden, och då endast på grund av att jag behöll maten.
Jag förstår inte hur jag förut (i vintras/våras) kunde kompensera genom att även svälta dagen efter. Till skillnad från nu, då jag skulle kunna hetsa och spy mig igenom hela dagen.
På något sätt ger en Mia-vardag mycket, mycket mer ångest än en Ana-vardag. När jag mest levde med svälten kände jag mig ändå så tom och ren, och jag visste att det i slutändan lönade sig eftersom jag gick ner i vikt på det. Nu går jag bara upp i vikt och det är så mycket mer ångestframkallande än att svälta, även om jag hade tjockiskänslor då med så är de mycket mer åtskilliga nu.
URL: http://pappersflyygplan.blogspot.se/
alltså shit, jag måste bara säga att vi är så jävla lika!
1. bilden på din hets, tanken med att rada upp allt i en hög - exakt så gör jag också.
2. att tycka att en mia-vardag är värre än en ana-varadg - exakt så tycker jag också. otroligt mycket mer ångest av att hetsa och spy och gå upp i vikt än av att svälta och överträna och gå ner i vikt. fastän det känns elakt att tycka/skriva så, så är det verkligen så det känns. håller helt med dig.
3. allt-eller-inget- tänket - exakt det har jag också. när du skrev om det där jordnötssmöret och att du inte hade hetsat det om det inte var köpt, det är så himla jag också. jag kan ha en bra dag och sedan kan jag veta att mamma har köpt hem chips, ostbågar, choklad, lösgodis, kakor etc och då är allting bara helt kört. att veta att det finns tillgängligt, i närheten, och bara ligger och väntar på en förstör allt. så himla, himla förjävligt.
och om du vill ha tips på att ta dig ur hetsen så har jag ett litet, litet halvdåligt sådant. jag vet själv att inget tips eller råd fungerar när man är mitt uppe i den onda cirkeln, för jag har precis hetsat i fyra månader i sträck varje dag. jag kom precis ur det lite grann men börjar dock falla tillbaka nu med. så jag vet hur omöjligt det känns och verkar. man får nästan helt enkelt låta sig själv hetsa ihjäl tills man verkligen tröttnar. tröttnar på allvar. för jag tror den där känslan av att "nu fan får det vara nog" kommer att komma så småningom. även om det tar ett halvår. men iallafall, ett litet tips är att börja träna igen. men inte sådär maniskt och intensivt som man kanske brukar göra (vet inte hur din ätstörning ser ut så kan ju inte uttala mig) utan att man tränar lite grann. man börjar smygstarta för att släppa hetsen. kanske en bra dag på två veckor, det räcker som en början. sedan en bra dag på en vecka. sedan tre bra dagar på en vecka. sedan en hel vecka följt av lite hets. och tillslut är hetsen bara några gånger per vecka, för att sedan vara några gånger per månad. och så tar träningen och svälten över igen. poängen är bara inte att man ska sitta där alldeles färdighetsad och säga till sig själv "ne fy fan, imorgon börjar mitt nya liv, då ska jag träna bort -200 kcal per dag och bara äta två mål om dagen och fortsätta så VARJE dag i tre månader." nej, bara nej. det tänket, den pressen, det tvånget är PRECIS det som iallafall får mig att fastna och stanna kvar i hetscirkeln. för det är en alldeles för stor psykisk ansträngning som man lägger på sig själv och sin kropp. börja t.ex. bara med en halvtimme promenad om dagen, bara gå hem från bussen eller liknande. fine, du råkar hetsa den dagen också. men LÅT dig själv hetsa och LÅT dig själv träna lite/lagom och inte överdrivet, för tillslut så kommer man inte vilja hetsa och tillslut så kommer man VILJA träna och dessutom orka träna mer. jag tror iallafall att det går, att det kan funka. inte just i hetsens stora stund men efter att man har låtit hetsen rida förbi. det måste gå, för jag måste själv ta till de här knepen och om inte det funkar så vet jag inte vad jag tar mig till.
ta hand om dig, fina du. du känns precis som mig.
styrkekramar. <3